Hongkong och Macau
Sommaren 2007 fick jag chansen att uppleva en resa som än idag hör till en av de mest minnesvärda jag gjort. Tillsammans med min gode vän Fredrik reste jag till Hongkong och Macau för att hälsa på vår barndomsvän Maje, som bodde på Taipa i Macau. Att få återse en gammal vän på andra sidan jorden och samtidigt upptäcka en helt ny del av världen gjorde resan till något alldeles speciellt.
När flygplanet landade i Hongkong den 30 juni möttes vi av en tropisk värme som slog emot oss direkt. Temperaturen låg runt 29 grader och luftfuktigheten var säkert närmare 90 procent. Efter den långa flygresan, med väldigt lite sömn, kändes det nästan som att kliva rakt in i en bastu. Tröttheten spelade dock inte så stor roll. Vi var äntligen framme, Maje väntade på oss och en månads äventyr låg framför oss.
Resan började under ett historiskt tillfälle. Den 1 juli firades tioårsdagen av att Storbritannien återlämnade Hongkong till Kina. Hela staden levde upp med musik, uppvisningar, ljusshower och spektakulära fyrverkerier. Människor från många delar av världen hade samlats för att delta i firandet och stämningen var fantastisk. Att få uppleva detta tillsammans med Fredrik och Maje gav resan en perfekt start.
Vi bodde hos Maje på ön Taipa, strax utanför centrala Macau. Därifrån kunde vi enkelt ta oss in till staden för att utforska allt som området hade att erbjuda. Redan från början fascinerades jag av kontrasterna. Portugisisk kolonialhistoria och kinesisk kultur möttes på ett sätt som skapade en helt unik atmosfär. Gamla kullerstensgator, kyrkor och fort låg bara några kvarter från enorma hotell och några av världens mest påkostade kasinon.
Maje kände området betydligt bättre än vi gjorde och kunde visa oss runt bland både sevärdheter och mindre kända platser. Tillsammans promenerade vi genom stadens gränder, besökte marknader, åt god mat och planerade nästa dags utflykter. Resan handlade därför inte bara om platserna vi såg, utan lika mycket om att få umgås med två goda barndomsvänner.
En av de första dagarna tog vi oss till Macau Tower. Där fanns både SkyJump och Bungy Jump, och redan då började jag fundera på vilket av dem jag skulle välja. Vi samlade information och priser medan vi även hann gå runt i köpcentret och se Die Hard 4.0 på bio. Det blev en lugn start på vistelsen i Macau, men tankarna på hoppet från tornet hade redan börjat ta form.
Under våra dagar i Macau besökte vi flera av stadens historiska sevärdheter. Vi tog oss upp till Guia Hill, där det gamla fortet, fyrtornet och kyrkan från 1600-talet ligger. Där fanns också skyddsrum från krigstiden. Utsikten från höjden var fantastisk och platsen gav en tydlig bild av Macaus långa och blandade historia.
Vi besökte även ruinerna av St. Paul’s, stadens kanske mest kända landmärke. Den mäktiga fasaden är det som återstår av den gamla kyrkan som byggdes under 1600-talet och förstördes i en brand 1835. Intill ligger Mount Fortress, ett stort fort som byggdes mellan 1617 och 1626. Att vandra runt bland de gamla murarna tillsammans med Fredrik och Maje och samtidigt se den moderna staden i bakgrunden blev en imponerande kontrast mellan dåtid och nutid.
Efter besöken vid de historiska platserna fortsatte vi ofta ner bland butikerna och marknaderna. Där kunde man hitta kläder, elektronik, souvenirer och nästan allt annat man kunde tänka sig. Priserna var låga jämfört med hemma i Sverige och prutning var en självklar del av shoppingen. Under en av våra turer köpte jag kläder för omkring 300 kronor, vilket kändes som väldigt mycket för pengarna.
En annan dag tog vi oss från Macau över gränsen till Zhuhai på det kinesiska fastlandet. Ett dagsvisum kostade bara omkring 30 kronor och efter en kort taxiresa stod vi mitt i en gigantisk marknad. Där fanns mängder av små butiker fyllda med kläder, skor, elektronik, väskor, mat och allt möjligt annat.
Jag vet fortfarande inte hur många butiker det egentligen fanns, men det var en jäkla massa.
Vi gick runt där i fyra till fem timmar, prutade på priser och försökte ta in allt som pågick omkring oss. Fredrik, Maje och jag hittade hela tiden nya gångar, nya stånd och nya saker att titta på. Efter flera timmar bland marknadsstånden återvände vi till Taipa, där poolen och en lugn filmkväll kändes helt perfekt.
Vi besökte också A-Ma Cultural Village. Dagen började med Go-Cart innan vi tog oss upp till den stora statyn av gudinnan A-Ma. Statyn är omkring 20 meter hög, tillverkad av vit jade och står på ungefär 170 meters höjd. Enligt traditionen skyddar A-Ma sjömän mot stormar och andra faror till havs, samtidigt som hon även ska bringa god fiskelycka.
Från platsen hade vi en fantastisk utsikt och statyn kunde ses långt ute från Sydkinesiska havet. Nedanför låg tempelområdet A-Ma Cultural Village, som var mycket vackert och välbevarat. Det var en lugn och stämningsfull plats och en fin kontrast till de livliga gatorna och blinkande kasinona inne i Macau.
Men det som skulle bli resans allra största upplevelse väntade fortfarande.
Redan första gången Fredrik, Maje (Maje hade redan hoppat vid tidigare tillfälle) och jag besökte Macau Tower visste jag vad jag ville göra. Från tornet erbjöds ett Bungy Jump från 233 meters höjd, och för mig som alltid har tyckt om höjder var det en möjlighet jag inte tänkte missa.
233 meter.
Ju närmare dagen kom, desto mer såg jag fram emot hoppet. Det handlade inte om att övervinna någon höjdrädsla. Tvärtom. Jag gillade höjden, utsikten och känslan av att stå där uppe. Att få kasta sig rakt ut från Macau Tower var helt enkelt en chans som var för bra för att tacka nej till.
När säkerhetsutrustningen var kontrollerad och gummilinorna satt runt vaderna gick jag ut mot avsatsen. Fredrik och Maje fanns med och kunde följa det hela medan jag stod där högt ovanför marken. Utsikten över Macau var fantastisk. Staden bredde ut sig långt där nere och i fjärran glittrade Sydkinesiska havet.
Instruktören började räkna ner.
Tre…
Två…
Ett…
Jag kastade mig ut.
De första sekunderna var ren eufori. Jag föll 233 meter mot marken i omkring 220 kilometer i timmen med bara gummilinorna runt vaderna. Vinden ven, adrenalinet pumpade och allt gick otroligt snabbt. Sedan tog linorna emot och skickade mig tillbaka uppåt igen.
Känslan var helt obeskrivlig.
När jag stod på marken igen kunde jag bara konstatera:
“That kicks ass, and we are still alive!”
Det var precis så häftigt som jag hade hoppats och än idag rankar jag hoppet från Macau Tower som en av de bästa upplevelserna jag någonsin varit med om. Inte för att jag besegrade någon rädsla, utan för att jag fick göra något som verkligen passade mig.
Och ja, jag hade gärna gjort om det direkt.
En av dagarna tog Fredrik, Maje och jag oss över till Hongkong för att besöka Ocean Park. Vi började tidigt och dagen blev varm som bara den. Ocean Park är ett stort nöjesfält som är uppdelat i två områden. De binds samman av en linbana som sträcker sig omkring 1,4 kilometer över bergen och längs kusten.
Utsikten under färden var fantastisk. Nedanför oss låg havet och den kuperade kustlinjen medan linbanan långsamt tog oss över området. Vi åkte några karuseller, men det var framför allt miljön och utsikten som gjorde störst intryck.
Efter Ocean Park fortsatte vi till Victoria Peak. Högt ovanför Hongkong låg ett stort köpcentrum och en fantastisk utsiktsplats över staden. Hongkongs skyskrapor och hamnområde bredde ut sig långt nedanför oss. Det var en mäktig syn och en av de platser där kameran verkligen fick arbeta.
Ner från Victoria Peak tog vi den klassiska spårvagnen, Peak Tram. Den gick nerför den branta sluttningen med en lutning som på vissa ställen låg runt 20–25 grader. Vi satt baklänges under nedfärden, vilket gjorde upplevelsen ännu mer speciell.
Efteråt åt vi middag inne i Hongkong innan vi tog färjan tillbaka till Macau.
Just den dagen drabbades jag dock av en rejäl besvikelse. Minneskortet jag hade köpt under besöket i Kina gav upp efter omkring 47 bilder. Ytterligare kanske 80–100 fotografier gick förlorade. Det kändes riktigt surt, särskilt efter en så upplevelserik dag.
Som tur var hade både Fredrik och Maje fotograferat mycket, så jag kunde senare få bilder från dem och ändå bevara många av minnena från dagen.
Mellan alla stora utflykter hade vi också lugnare dagar. Ibland promenerade vi bara runt i närheten av där Maje bodde på Taipa. Vi köpte souvenirer, åt glass, besökte museum och tog dagen som den kom. Värmen låg ofta tung över ön och efter några timmar utomhus var kläderna genomblöta av svett.
Vi tillbringade också tid vid poolen, såg filmer och tog det lugnt. Det var skönt att inte behöva fylla varje dag med stora aktiviteter. Att bara sitta tillsammans, prata om gamla minnen och skratta åt dagens händelser var minst lika värdefullt som alla sevärdheter.
En kväll återvände vi till Macau Tower, men den här gången inte för att kasta oss ut från det.
På omkring 220 meters höjd låg restaurangen 360°, en roterande restaurang där hela matsalen långsamt snurrade runt. Under middagen fick vi därför en fullständig panoramautsikt över Macau. När mörkret föll tändes stadens hotell och kasinon upp ett efter ett och hela staden förvandlades till ett hav av neon, färger och blinkande ljus.
Buffén kostade 285 Hongkong-dollar och var något utöver det vanliga. Där fanns allt från havets läckerheter och olika kötträtter till en enorm dessertbuffé. Utbudet kändes nästan obegränsat. En motsvarande middag hemma i Sverige hade sannolikt kostat flera tusen kronor.
Det blev en av resans bästa middagar och en kväll där maten, utsikten och sällskapet tillsammans skapade ett minne som fortfarande finns kvar.
När resan började närma sig sitt slut blev dagarna lite lugnare. Den 14 juli vaknade vi tidigt och jag och Fredrik gav oss ut på en promenad på omkring fyra till fem kilometer. Temperaturen låg runt 33 grader och värmen var brutal. Svetten rann och det kändes som om den tunga luften låg över hela Taipa.
Efter promenaden åt vi lunch och tillbringade sedan ett par timmar i poolen. Senare på kvällen åt vi pizza och efter den var man fullständigt däckad av både mättnad, värme och trötthet. Det var en seg dag, men också en sådan där avslappnad semesterdag som hör resan till.
Under en av de sista dagarna besökte Fredrik, Maje och jag The Fisherman’s Wharf. Det var ett riktigt häftigt område som nästan kändes som en egen liten fantasivärld. Där fanns färgglada hus, exklusiva butiker, juvelaffärer och byggnader inspirerade av olika delar av världen.
Vi såg en mindre version av ett romerskt Colosseum och en stor konstgjord vulkan. Under vulkanen låg en stor spelhall fylld med moderna datorspel och den senaste tekniken.
Riktigt coolt.
Vi åt god mat och fortsatte sedan att promenera runt medan solen långsamt gick ner. När mörkret föll tändes alla hotell och kasinon och hela Macau förvandlades till ett färgsprakande inferno av ljus.
Vi såg Lake Show, ett vackert vatten- och ljusspel där fontänerna rörde sig i takt med musiken. Efteråt fortsatte vi till Grand Lisboa för att titta på den gigantiska ljuskupolen. Den var fylld med lysdioder som visade färgglada mönster, bilder och reklam.
Det var svårt att inte imponeras.
Man kunde också konstatera att elräkningen knappast verkade vara något större bekymmer i Macau. Samtidigt drog kasinona in enorma summor pengar, så lite extra belysning hade de säkert råd med.
Till slut var det dags att packa väskorna och förbereda hemresan. De sista dagarna hade gått fort och plötsligt återstod bara några få nätter innan resan tillbaka till Sverige.
När jag idag tänker tillbaka på sommaren 2007 är det inte bara Bungy Jumpet från 233 meter jag minns. Jag tänker på värmen, den höga luftfuktigheten, marknaderna, maten, de historiska byggnaderna, kasinona, de färgstarka kvällarna och alla platser vi hann besöka.
Men framför allt minns jag resan tillsammans med Fredrik och Maje.
Att få resa med en god barndomsvän för att besöka en annan på andra sidan jorden gjorde upplevelsen extra speciell. Vi hann återuppleva gamla minnen samtidigt som vi skapade mängder av nya. Alla skratt, promenader, middagar, utflykter och spontana idéer blev en lika viktig del av resan som själva sevärdheterna.
Hongkong och Macau blev en resa där historia mötte framtid, där portugisisk kultur blandades med kinesiska traditioner och där gamla tempel stod sida vid sida med gigantiska hotell och kasinon.
Det blev en resa fylld av vänskap, värme, äventyr, god mat och oförglömliga upplevelser.
Och varje gång någon ser bilderna från kanten av Macau Tower kommer samma fråga:
”Hoppade du verkligen därifrån?”
Jag brukar bara le.
”Japp. 233 meter.”
Och får jag chansen igen, då hoppar jag utan att blinka.
